instagram

Hej!
Extremt längesedan jag skrev här. Två år sedan?
Jag har inte haft en tanke på bloggen på så länge.
 
Använder nästan bara instagram, följ mig gärna där!
Fast vem vet, en blogg kanske vore något att sätta tänderna i...
 
Nu väntar vi iaf nummer tre, vi har gift oss och livet leker.
 
Ha det fint och kul att några fortfarande kikar in här!
 
 
Percysdotter på instagram <-----
 
 
 

Instagram

Det är dags för mig att införskaffa mig en ny telefon, snarast.
Ibland får jag inte sms, ibland vill den inte vara med överhuvudtaget. Så det känns som att det är dags!
Ett stort dragplåster för min del är ju mobilkameran.
Vi får se vad det blir för någon.
 
Jag älskar ju att fota små vardagshändelser men idag blir alla bilder suddiga, pixliga och även om motivet allt som oftast kommer med ändå så vore det ju härligt med bättre kvalité.

Jag vill dessutom börja använda mig av min systemkamera som allt för sällan kommer fram numera.
Kanske lite doft av nyårslöfte?
 
Här bjuder jag på lite suddiga men ändå betydelsefulla instagrambilder:
 
Dagens lunch, två mackor med smör och sallad med vitlöksdressing. Jag hann iaf få med mig något hemifrån, även om jag lätt hade kunnat äta dubbelt så mycket. Gott vare iaf!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Från Hamiltons 1-årskalas. Bilder på hans hus och bygget kommer att komma snart.
 
Ja, jag.
 
 
 
 

Paus.

Utan att egentligen planera det så har jag tagit en lång paus från bloggen.
Det har faktiskt varit riktigt skönt och jag vet ärligt talat inte om jag ska börja använda den här bloggen igen.

Något som gör att jag blir sugen och som gör mig glad är att jag ser att jag har så mycket som 16 unika besökare som kikar in här ofta, trots att jag inte skrivit något på flera månader.
 
Min stora tjej har hunnit fylla 4 år och min bebis har blivit så stor inte är bebis längre utan 1 år.

Ja, nu är min rast strax slut (ja, jag har börjat jobba) så jag får se om jag skriver mer någon annan dag.
Tänkte att jobbluncher kunde vara ett bra tillfälle att blogga lite..

Redan efter några dagar tillbaka så känner jag att det nog kan behövas.
 
från instagram, mina barn igår.

4 månader

 
 
 
Igår kl 23:56 så fyllde Hamilton 4 månader.
Tänk vad fort tiden gått, går faktiskt inte att jämföra med när Feline var ny.
Då stod tiden stilla jämfört med vad den gör nu.
 
Det känns som att våren närmar sig och jag är så glad att han börjar bli så stor och lär sig så mycket.
Snart kommer det vara dags för smakportioner och en massa spännande!
Är lte velig med när jag skall börja men det får ge sig med tiden..
 
Underbara Hamilton, du har fullkomligt slukat mitt hjärta.
Tänk att vi redan är ett sådant team du, jag, pappa och storasyster.
Vi mot världen.
 
 
 

Skorv.

 
Nu är det dags för Borego och mössa för Hamilton. För er som inte hänger med så är det en salva som används mot mjölkskorv i hårbotten. Skorven hade börjat komma tillbaka igen men  det löser vi med (illaluktande) salva och en söt mössa (så att det inte blir kladdigt överallt).
Hamilton har nog nästan haft mer skorv än vad Feline hade men hans verkar gå över snabbare. Hope so!
 
 
Underbara lilla pojke.
Igår var vi och tog två försenade tremånaderssprutor. Sist vi var på väg dit ringde sköterskan från bvc och berättade att hon just kräkts. Tack och lov att vi inte hann dit!
Han fortsätter att växa som han skall och såhär ett dygn fter sprutan så kan jag andas ut och säga att vi slapp feber.
Nu blir det mys i soffan med tilltugg och Hamilton innan dagishämtning av storasyster!
 
Vet ni vad? Jag känner att det är mycket bra på gång. Härligt!
 
 
 

Med en vän.

 
Igår blev det fika med kladdkaka, grädde, hallon och tonårssnack för min del.
Min underbara barndomsvän var hemma hos mig i många timmar och vips så var vi båda 16 igen och pratade om allt mellan himmel och jord.
Tänk vad underbart det är att få lite tid till att bara vara Pernilla mitt upp bland alla bebistår, blöjor och att leka häst.
Rätt bra fint.
 
Och kladdkakan dag 3, med grädde?
g.e.m.i.g.m.e.r.a.
 
Nu blir det en promenad till dagis för mig och Hamilton, såklart väntar det en kladdkakemuffins med grädde när vi kommer hem. Feline? Nej, hon gillar dem inte så mer till mig!

Hjärterymd.

 
 
 
När jag fick min dotter så trodde jag aldrig att jag skulle kunna älska någon så mycket som henne.
Så när jag väntade mitt andra barn så var jag såklart orolig för vad jag skulle känna.
För er som undrar detsamma så kan jag avslöja att när man får sitt första barn så fylls hela hjärtat med kärlek.
Det nästan värker.
Om du sedan får ett till så behöver de liksom inte dela på platsen i hjärtat utan vipps så har det magiskt nog vuxit sig dubbelt så stort.
Numera är mitt hjärta så stort att inte ens rymden räcker, men på något sätt går det ändå.
 
För vad gör man inte för sina barn.
 
 
 

kladdkakemuffins

Efter att vi varit med Feline på hennes fotbollsträning så hade jag lovat att vi skulle baka muffins. För en gångs skull blev det av. På bilderna är de alldeles nygräddade och när de fått svalna så bildas det en liten grop i mitten.
Tanken från början var att fylla dem med något smarrigt och sedan göra dem till cupcakes med glasyr. Jag som aldrig ätit en enda cupcake tyckte att det vore lite extra spännande att prova något nytt både smakmässigt och bakmässigt. Jag tyckte dock att det blev lite för sött tillsammans så dessa kommer istället att fyllas med smarrig grädde och avnjutas som "vanliga kladdkakor". Helst med bär men de har jag såklart gjort slut på när jag gjorde paj sist.
Dum som jag är så slängde jag frostingen fast den egentligen var riktigt god. Insåg sedan att jag bara kunde gjort vanliga muffins och spritsat på så hade det passat mycket bättre. Klantigt.
 
Receptet hittade jag efter mycket googlande men jag gjorde om det lite efter egen smak och kladdkakemuffinsen blev verkligen allt jag hoppats på och lite till.
Så kladdiga och krämiga så att de bara smälter i munnen.
MUMS!
 
Imorgon fylla dessa med grädde och bjuda min fina vän Johanna som är lika chokladtokig som jag.
Resten skall frysas in för att tas fram när chokladbegäret sätter in.
 
Det vill säga i tid och otid.

Barnafot.

 
 
 

 
Barnafötter är bland det bästa jag vet.
Både att snosa och fota.
De är så vackra och oförstörda. Man kan liksom se att de inte använts till mer än lek och kel.
Tänk om vuxna fötter kunde vara lika vackra.

 
 
 
 

Så många.

Tänk vad svårt det är att sålla och välja ut..
Att fota bebisar och barn är det bästa jag vet.
Bebisar är dock hundra gånger lättare, de är ju mer eller mindre stilla vilket man inte kan säga om min treåring.
 
 
 

Med dig vid min sida.

 
Tänk att vi fått ge dem det här.
Varanda.
 
Helsyskon, som kommer att dela allt i livet och förhoppningsvis stå vid varandras sida i vått och torrt.
Jag vet bara vad jag älskar mina syskon.
Tänk vilken gåva att få ge.
 
Ett syskon.
 
 
 

Min värld i din hand.

från instagram.
 

Min lilla dröm, tänk att du är på riktigt.
 
 
 

Uttryck.

 
Jag älskar alla dessa uttryck som Hamilton gör. Det är ett nytt hela tiden.
Visst är ens barns utveckling bland det bästa som finns?
 
Idag har varit en blandad dag verkligen.
Men lite hembakt äpplepaj och lite sällskap gjorde den bra ändå tillslut.
 
 
 

Glasögonbrudarna.

Både Feline och jag var 2år när vi fick våra första glasögon, ja för något skulle hon ju ärva från mig också.
Min lilla pingla är så underbar i sina knallröda glasögon.
 
Idag körde hon på rött och jag på blått.

Ett par glasögon räcker ju inte att äga!
Det är ett hett tips till er vars barn behöver ha glasögon.
Att göra dem till något häftigt och så att barnen får vara med och bestämma "vilka" de vill ha på sig idag.
Detta behöver heller inte vara en klassfråga för går du till Specsavers så får du två för en och bor du i en bra kommun så får du en ordentlig rabatt också.
Sist fick Feline två par glasögon gratis.
Ibland är Sverige allt bra ändå.
 
Jag slarvar dock och använder nästan aldrig glasögon.
Varför vet jag egentligen inte för jag trivs väldigt bra i dem och har fyra olika bågar som jag älskar.
Men jag har inte örhängen så ofta heller.
Allt går i perioder.
 
Feline har börjat ha lapp för ögat, precis som jag fick ha som liten. Hon behöver hittils bara ha den i två timmar och hon är helt otroligt duktig. Hon till och med påminner oss ibland precis som med sina glasögon. DET har hon inte ärvt av mig iaf, min lapp satt allt som oftast på dockan istället.
 
Glasögon är stiligt!

Snabbvisit.



Min syster och hennes två barn var i närheten för att kolla till sitt sommarställe, då passade hon på att kolla till sin lillasyster. Supermysigt och jag var snabb med både fotoalbum och vhs från när vi var små.
 
 
Man får passa sig när man hälsar på hemma hos mig.
En snabbvisit blir sällan så snabb.